I hate myself and I want to die

ungefär


fan också
jag vet inte varför jag alltid ska krångla.
eller att det bara krånglar för mig. jämt.
jag kan aldrig vara smidig. jag kan aldrig känna det man
ska vid rätt tillfälle eller säga det jag vill vid rätt tillfälle.
det finns inga rätta tillfällen i mitt liv.
I'm a cock-up. BIG TIME

på Unns begäran

Hejsan allihopa!
Nu ska jag blogga.

Senaste tiden har jag haft det bra även om jag idag till mitt stora förtret lyckades köpa en klänning, i all hast, som saknade ett av axelbanden. Självklart river jag av den där skitlappen i all min iver när jag kommer hem innan jag hinner upptäcka detta. Så nu måste jag tillbaka ner på stan imon och plead my case för dem där stroppiga brudarna i kassan.
Idag har jag även badat ute i det fria på helgö med Andreas och sen lyssnat på lite folkmusik men sen blev jag för hungrig och stressad. Så tog jag en nap, en till. Den första nappen idag efter att jag jobbat natt var ganska intressant. Det är så nämligen att jag är väldigt rädd för att jag snart ska krocka, jag har känt hur jag börjar slarva och har varit nära en sådär tre gånger, två med andreas och en med dotti. Det är nog helt enkelt så att jag blir okoncentrerad när jag har en passagerare med mig, och då gäller detta tydligen speciellt med karlar som jag känner. Very weird. Searching for the point.... Eh, jo. Drömde att jag körde bil med dotti och gasade järnet på en parkering och såg att en volvo beige metallic combi backade ut och inte såg mig men jag fortsatte framåt i säkert femtio på den lilla parkeringen och snuddade vi bilhelvetet. Hemska tanke. Sen skulle dotti och jag ha tröst-sex för jag blir alltid så stirrig och ledsen när jag nästan kört på någon iaf. Men ja, där var en massa folk och det blev några kyssar där sen så ringde alarmet.

Tyvärr, måste jag säga, så har jag också blivit totalt hooked på tradera under tiden jag har varit frånvarande från min blogg. Jag har blivit en såndär nörd som ställer alarm för budgivning och sån skit. But I love it. Jag har också gått upp lite i vikt, fylleringt en oskarshamnsbo pinsamt mycket utan bättre anledning än att säga hej, köpt nepalesiska tröjor på tyrolen, jobbat sovit jobbat sovit, varit på loft, lidit av min heartbreak och är ännu inte helt återställd.

Tack och hej för ikväll

I am the wilderness locked in a cage
I am a growing force you kept in place
I am a tree reaching for the sun
Please don't hold me down
Please don't hold me down

I am a rolling wave without the motion
A glass of water longing for the ocean
I am an askful flower breaking free
but you keep stopping me
Release me
Release me

I am the rain that's coming down on you
That you shielded yourself from with a roof
I am the fire burning desperately
but you're controlling me
RELEASE ME
RELEASE ME

http://www.youtube.com/watch?v=IArEb1lxW58

angående vädret

Jag fick ett litet bakslag i min tankevärld precis, eller det var snarare så att det var en insikt. Vad håller jag på med som försöker tänka att folk tycker jag är fin. Och låter snäll.
Att människor vill vara i min närhet, höra min röst och framför allt veta av mig riktigt riktigt nära. Kyssa mig och vara med mig och allt det där.
Och sen slår det mig självklart också att det är patetiskt av mig att sitta här och säga att jag är så ful och dum och ingen vill ha mig som någon mesig jävel utan självkänsla, när jag vet och folk vet att det inte är sant. Jag vet att jag är fantastisk, snäll, skit-tuff och underbar på alla sätt men jag är fan skadad nu. Så låt mig få vara sån här.

Det känns faktiskt som om ingen vettig människa kommer vilja ha mig igen. -Kommer vilja vara min utan att skämmas, utan att gömma mig för andra och låtsats som om jag bara är någon man ligger med ibland, eller ens det. Det känns som om ingen kommer vilja hålla min hand eller vara stolt över mig och glad över att jag finns i dens liv. Och om det en dag kommer verka så som kommer det snart uppdagas att allt är en lögn och att den jävla fan har andra som jag, eller bara har mig i väntan på någon annan.
Jag tror sorgen snart är här och jag är för jävla trött på det här. Fast sen så vet jag att jag måste, gå igenom precis vart enda steg av att jag är ensam och fastän när jag var nära nära mannen så var jag ensam hela tiden ändå.

Och jag vet inte hur jag kan ha gått runt och undrat så varför jag inte är tillräckligt för honom.

Öland Roots 08

Fint var det även om det självklart hände en del,
vilket såklart hör till. Jag hade det bra hela tiden
iaf. Jag hade en tältmän och värma mig på, jag
försonades med en barndomskompis, jag umgicks
med två av mina exs flickvänner lite till deras förtret
men vi brudar hade roligt. Män är lättskrämda.
Bröst jämfördes friskt i gången, och jag träffade
världens mysigaste och underligt kloka man som värmde
min händer och skrattade på ett roligt sätt. Hade en underbar
hund i granntältet. Jag fick min beskärda del av barn när Fliserydarna
kom till oss. Underbar indisk mat och jag snubblade på rötterna.

Passade på att fylleringa och nykter-ringa friskt. Ganska pinsamt

men jag tror man överlevde faktiskt.
Och nu ska jag tydligen flytta till Norge som alla
andra, eller?

Anna 20 år.

söker fortfarande sorgen

din mamma kanske hörde av sig, kanske nån i släkten som är sjuk vem vet
eller din telefon gick sönder, du kanske tappade den i havet
den kanske gled i vattnet, kanske var på Holmön i helgen
kanske glömde den i stugan, spillde rödvin på displayen

jag vet din kompis Carl, en sån klantig person
han har hamnat i problem, fick hämta ut han på polisstation
kanske var du i en olycka, borde jag redan köpa blommor tro
undrar om du gillar gerbera, undrar om du hamnar i rullstol

eller träffa du en tjej när du var på biblioteket, nån som är mycket bättre än mig
en sån som inte luktar nånting, och tänkte du precis det när ni sakta gick genom stan
kanske gick ni och åt kinamat, eller hade du dålig. täckning.
just den dan

*

i väntans tider

Jag satt i badkaret precis för en stund sen och räknade upp saker som behövs inhandlas i huvudet. Tänkte på Annas födelsedagspresent, tänkte på det faktum att Helena är long gone gone och att det blir en väntan på att hon ska komma hem, en väntan som jag ska ta med ro (hoppas jag). Jag borde köpa öronhängen (jag tror det egentligen heter örhängen?), min kamera som antagligen blir ixus 85, och vectavir, för yes, I FEEL NO SHAME, I got the fuckin mouth-herpes. Sen stör jag mig något oerhört på väntan på min mens som aldrig kommer när den ska och när jag vill. Och så kom jag till att undra hur länge jag ska vänta på att få sörja.

Jag har på något sätt längtat efter den tiden något oerhört, endast för att jag hoppas på att efter den så kommer lättnaden. Och den lättnaden behöver jag. Egentligen mer än någonting annat som realistiskt sätt kan hända mig. Jag vill gråta och be done with it. Fastän jag vet att jag har gråtit, och det har inte hjälpt mig. Så jag väntar och väntar. Jag har väntat på ett slut länge, ett markerat slut så att jag vet, och jag har själv planerat det många gånger men det har aldrig fungerat. Så nu tänkte jag som så att det kanske inte är ett slut jag ska vänta på, för jag vill nog ha en början alltför innerligt. Alltför innerligt önskar jag nog det.
Nej, jag ska nu vänta på sorgen.
Och jag hoppas att med sorgen kommer insikten.
Och efter insikten kommer lättnaden.
Det är det jag hoppas på nu, fastän alla de gånger jag hoppats på något förr så har det aldrig fungerat.
Jag vet inte vad jag hoppas på längre.
Men jag väntar.