angående vädret

Jag fick ett litet bakslag i min tankevärld precis, eller det var snarare så att det var en insikt. Vad håller jag på med som försöker tänka att folk tycker jag är fin. Och låter snäll.
Att människor vill vara i min närhet, höra min röst och framför allt veta av mig riktigt riktigt nära. Kyssa mig och vara med mig och allt det där.
Och sen slår det mig självklart också att det är patetiskt av mig att sitta här och säga att jag är så ful och dum och ingen vill ha mig som någon mesig jävel utan självkänsla, när jag vet och folk vet att det inte är sant. Jag vet att jag är fantastisk, snäll, skit-tuff och underbar på alla sätt men jag är fan skadad nu. Så låt mig få vara sån här.

Det känns faktiskt som om ingen vettig människa kommer vilja ha mig igen. -Kommer vilja vara min utan att skämmas, utan att gömma mig för andra och låtsats som om jag bara är någon man ligger med ibland, eller ens det. Det känns som om ingen kommer vilja hålla min hand eller vara stolt över mig och glad över att jag finns i dens liv. Och om det en dag kommer verka så som kommer det snart uppdagas att allt är en lögn och att den jävla fan har andra som jag, eller bara har mig i väntan på någon annan.
Jag tror sorgen snart är här och jag är för jävla trött på det här. Fast sen så vet jag att jag måste, gå igenom precis vart enda steg av att jag är ensam och fastän när jag var nära nära mannen så var jag ensam hela tiden ändå.

Och jag vet inte hur jag kan ha gått runt och undrat så varför jag inte är tillräckligt för honom.