Alpacka

Jag vill också!

http://www.smp.se/vaxjo/brun-och-svart-trivs-i-frosten(1089560).gm

I MISS NZ

Det gör jag verkligen. Blev ännu mer påminda av Heidis bilder

men nu kände jag det där resesuget eller vad man ska kalla det.

Jag saknar dom goda tiderna även om jag vet att det stunder jag

saknar som var så där perfekta, var få. Men så kollar jag mycket 

på flight of the conchords med och är lite allmänt kär i the kiwis.

Jag skiftar så mycket mellan att stadga mig (vilket jag är klar på

att jag vill med just mannen faktiskt) och skaffa fler djur och barn

och potatisåkrar och sen ha något äventyrligt att ut och resa.

Ungefär som Sara och Stefan, resa under föräldraledigheten det

vore utmärkt. Det enda problemet (inte det enda okej, det kostar

en del också) är att min man är en hemmaman. Vilket jag älskar 

i alla stunder förutom dom när jag får reslust.

Så därför får helt enkelt folket ställa upp för mig! Jag vill bland

annat åka till Nepal en vacker dag, vem följer med mig och bär 

ungen på ryggen? 

Jag ser fram emot det.

dumma människor

Brist på intelligens är det värsta jag vet, särskilt på folk som är framåt och tror dom är nåt. Ännu värre är de som inte ens förstår att man kan mer än dom i en diskussion och bara upprepar sina tomma argument.

Detta gäller exempelvis högerpolitiker som inte förstår begreppet rättvisa, det är då fullständigt lönlöst att diskutera någonting med människor som inte har i hjärtat vad jag trodde var medfött hos alla; att ha solidaritet med sina medmänniskor.

Utifrån deras grundläggande väldigt egoistiska synsätt, att vissa (oftast utgår dom från deras egen girighet och vill endast hitta likasinnade för att försöka berättiga detta illasinnade tankesätt) ska ha det bättre än andra, att vissa är värda mer än andra, att man skulle kunna påverka av vem man är född gör helt enkelt att det inte går att diskutera med någon som har en sån skev inställning till livet.

Solidaritet, jämställdhet och kärlek!

Hej hopp!

lite tankar på jobbet bara,

inspirerat av min lillebror,

på ett bra sätt

never go to bed angry

det borde vara en regel.

en riktigt regel som liksom inte går att bryta.

nytt år och bra tider komma skall

Idag har Anna och Maggan varit och hälsat på mig,

mannen och djuren. Det var mycket trevligt och vi

startade med en längre tid på isen, en promenad 

helt enkelt, Moa skulle varit stolt över mig, två timmar

var vi minsann ute. Moa var tyvärr hemma och hade ont

och var dessutom tvungen att städa, fruktansvärt öde.

Elsa ligger i mitt knä nu i soffan, egentligen första gången

sen hon kom hit som hon skuttade hit frivilligt förbi hunden

så nu myser vi minsann! Det är lite petting-zoo här hemma.

Imorgon kommer Malin, Henrik, Axel, Sylvia och pappa.

Det blir qourn wok och jag hoppas mannens migrän är borta då.

Nu ska jag leta upp Union State.

Over and out.

nytt år

sitter i källaren och myser med min nya älskade dator

vid namn Mallory. jag insåg plötsligt att jag har blivit

totalt macnördifierad, jag har min ipod hittills namnlös,

min iphone Alabama och min macbook Mallory. Från

början har jag ju självklart mest velat ha Mallory i mer

än två år har jag suktat och nu är hon här, och jag är mer

än pank.

det skumma och lite irriterande är att iphonen heter 

alabama när det egentligen är ipoden som har alabamas

färger. jag kanske måste tänka om. kanske ipoden kan heta

go go.

nu bara svamlar jag.

en del av gästerna som var här och firade nyår igår när jag

jobbade är fortfarande här. och det kommer folk igen ikväll.

folk jag tycker mycket om iofs men jag och mannen längtar

efter några timmar för oss själva. det har varit folk här sen 

julafton.

imorgon kommer tjejerna och jag hoppas det blir fint.

har en känsla som jag inte kommer ifrån lately, men jag

ska verkligen försöka. och det blir kul att visa mitt hem.

sen på lördag kommer pappa, sylvia, malin och henrik. 

kan axel också, det vet jag inget om.

gott nytt år 

och hejdå till alla jävla ungar som inte tänker längre än pang.

livet med elsa, yxa och hank williams.

det flyter på såhär ett dygn senare.
från att vara tre är vi plötsligt fem.

Yxa vet inte riktigt hur han ska bete sig tror jag,
men han har ändå skött sig ganska bra. Slickar
mest på Hank Williams och har bara försökt bita
ett par gånger, Elsa kommer han däremot inte
nära, en dam med integritet. Och klor.

Imorgon ska jag försöka jobba för första gången
på länge. Är fortfarande sjuk till viss del, fastän
bättre såklart. Men ändå, det känns fel.