min lediga vecka

måndag - åker ut till Kunninge och hänger där med Anna och Helena såklart. Vi spanar lamm, klappar får och flyr från baggen samt äter gott och pratar om.. Sydamerika och allt möjligt. Så ringer Moa om natten och meddelar att hon är hemma nu! My baby's back in da town so to say. Inser att min nyckelknippa faktiskt är borta men vet inte när den försvann.
tisdag - jag åker hem från Kunninge för att pausa lite grann innan jag och Andreas skulle fixa och facka lite. Jag kände mig lite nervös, gammal och vis och det var spännande. Och det gick jävligt bra faktiskt, fick reda på massa användbart stuff. Sen, något försenad, ville Olof ha sällskap till 21 på bion. Den var väl okej. Det bästa var dock att Golden Farao var inkluderad i denna oväntade fjäskinsats från hans sida. Charming
onsdag - på dagen vetifan vad jag gjorde. Ingenting antagligen, som oftast, för jag ville måla en banderoll, göra en vas och trycka tröjor. Jag kollade iaf på vad jag ville trycka, det är ju alltid nåt. Jag var sur hela dagen för att jag inte kunde äta någonting och mådde jättedåligt på eftermiddagen och fick krampaktigt ont. Sen så kom pappa och hämtade mig till honom där han lagade laktosfri mat och vi kollade på ishockey och top model finalen. Jag drömde om Alpacas och hade ångest över att jag nog inte är tillräkligt mycket ute i naturen fastän jag skulle vilja. Särskilt nu med äppelblom och så. Jag bestämde mig för att åka till min morfar snart i alla fall.
torsdag - jag var skitsnygg, it's true. Jag gick runt och kände mig skitsnygg, ruinerade mig på apoteket, dessa jävla priser (jag tror jag tänker sluta med p-piller i protest!) Jag tror apotekspojken jagade mig lite haha, det var i alla fall otroligt intressant att prata laktosintolerans, han måste varit lättad över att det inte var något annat galet. Svårt att inte bli picky när man jobbar på apoteket, jag menar, alla som går dit har ju oftast någon imperfection, laktosintolerans, nageltrång eller migrän - you pick. Sen så jobbade jag faktiskt lite, vad är en ledig vecka utan lite work work. Dessutom jobbade bara jag och chefen så man är inte så himla avslappnad vilket ju är tråkigt på sin lediga vecka. Pratade en del med Emanuel i telefonen.. Andreas ringde när jag slutade och verkade ganska desperat över sällskap så jag var snäll och rökte lite på hans balkong.
fredag - happy day. Helena och jag åker på äventyr för att införskaffa grillen till Christian senare på kvällen. Vi skaffar även lite HOT-sauce och marshmallows och spenderar eftermiddagen med att montera grillen, som btw är en riktigt fin grill. Sen kommer alla till Christian och Anna vid åtta och vi firar hans födelsedag och hennes hemkomst. Inte med rebenschoppen dock. Men, resonerade vi, päronvodka är det ju definitivt inget fel på. Så blev det. Och My och jag återupplevde lite NZ-minnen, Mattias och jag hade jävligt roligt och jag tror Anna och Christian var glada och nöjda mostly vilket ju var det viktigaste. Anna gav mig alarming news om apoteket. Vi svepte förbi rockabilly de luxe en kort sekund och sen somnade jag återigen på världens obekvämaste bäddsoffa, med dansken bredvid mig, som vanligt.
lördag - vaknar upp jämte dansken in a haze med bud om att hela Christians släkt är på ingång. Jag tänker; queezy, nackspärr, Helenas nyckelpanik, är Christian fortfarande sur?, kycklingen luktar konstigt såhär dagen efter. Helena och jag flyr till min galet förbannade mor som är uppstressad till max över att jag fortfarande inte lokaliserat min nyckelknippa men hittar den samma sekund i skostället. Dagen fortsätter lugnt framåt, vi badar badkar som alltid och Helena och Hermann pratar om.. Sydamerika.
Båda verkar nöjda.
Christian ringer sent och meddelar att Anna inte kan träffas, okej. Men Åldermannen ringer åter igen och är oh so lonely eller nåt, så jag och Unn är merciful och sällskapar honom haha, kände mig nästan lite som en classic sällskapsdam, fast det lät ju som hora så det lät ju ganska fel. Anyway, vi åt rabarberkräm kollade på Californication, Coupling och det var mycket som var uppe för diskussion, fastän mestadels sex, och bebisar. Eller snarare the lack of sex, och the lack of bebisar. Förutom för Stön-Unn då som ibland tycks ha allt här i livet! (Nu känns det som om jag sprider graviditetsrykten på min blogg – gött)..Vi snackade epitet också, Andreas var lite sur över att han inte fått något, men dessa speciella epitet är ju inte alltid något man vill ha, Jag-har-blivit-dumpad-så-jag-får-kedjeröka-hur-mycket-jag-vill-Siri känns inte så önskvärt, till exempel. Jag vet inte varför jag inte somnade förens 04, men så var det.
Söndag – Jag vaknar av telefonen och känner i hela kroppen att jag kan sova tolv timmar till. Men jobbet gillar att väcka mig och dessutom meddela att istället för att jobba 8h imorgon så blir det 24,5h. Oh joy! Men, men. Jag äter så jävla god mat. Jag nypotatis-frossar. Och går bärsärk i laktosfritt-avdelningen. Massa mjölkfri gräddfil(?) och gräslök. Sen sover jag med min nya fantastiska bok och tänker att det är en älgkalv (weird) men sen så ringer Moa. Och jag åker dit, och det är så fint att se henne igen. Och vi rantar tillsammans! :) Intressant var att hon sa att hon gjort ”en Siri”. Det är nog väldigt olika vad det handlar om beroende på vem man pratar med. Helena skulle till exempel säga att det vanligtvis har någonting att göra med indisk mat eller magproblemen som följer (Tack som fan). Härligt nog. Men det var ju inte riktigt vad Moa menade.

Utöver det här så har den där jävla Duffy spelats på radion hela tiden, låten som kunde varit bra men som mest är irriterande. Texten passar bra i och för sig.
På tisdag så åker familjen på norr till Berlin och jag ska passa katter, so feel free to join me.
God, känns som jag ändå gjorde lite. Även om jag kände mig sysslolös ofta. Och att jag skrivit ner detta vet jag inte riktigt vad det säger om mig. Jag har liksom rantat (word of the week) hela ledigheten. Jag skyller på för mycket ensamtid.

jag gillar ljus såhär. fan vad långt hår jag har

happy days

Jag är lite orolig, men jag är ändå ganska säker, bestämd snarare,
det här ska bli en happy day.
Jag har faktiskt bara haft happy days den senaste tiden. Lediga
happy days. Det känns konstigt i och för sig, jag har ändå varit på
jobbet och utbildat mig lite, och visst jobbat lite lite men det räknas
inte när det är så lite.
Igår kväll hämtade jag min kära styvmor med styvsystrar från the
notorious tysklandbussen. Det kändes ju sådär att stå där och hjälpa
dem att packa ut mängder med alkohol sent på kvällen men det hela
tog en komisk vändning när jag insåg att min kära styvmor köpt hela
12 liter rebenschoppen (!) utan att tydligen veta något om det ökända
tetravinet. Till råga på allt kastade hon till mig en liter vilket resulterade
i massiva vågor av flashbacks från mina ungdomsår. Nu har jag åter
igen ett tetrapack rebenschoppen och hur gammal är jag, fjorton?
Fast jag har väl mognat något antar jag, för nu har jag den i kylen och
inte under sängen. Eller?
It's still rebenschoppen, det spelar ingen roll hur man får tag på det,
och varför, när man dricker det är det back-to-forteen, no mercy.
Jag ser nästan fram emot lite av den skam som det faktiskt innebär.
Happy days

Alpacas, sorg, piller, pappa och äppelblom.

Alpacas.
Jag har bestämt mig! Mina framtida livsplaner gör sig klarare och klarare för var dag och jag är nu helt säker på att mitt liv någon gång kommer innehålla mina alldeles egna Alpacas. Det är väl för övrigt något av det enda som jag helt plötsligt är säker på med mitt liv. Men, så är det, and I wouldn't like it no other way. Men, som jag rantade till Christian i mataffären; dem är dem sötaste, gulligaste, ulligaste, lagom stora, kamel-får-giraff-liknande, mysigaste, lagom självgående, bästa djuren med dem läääängsta ögonfransarna som blinkar SÅ HÄR* (och där stod jag och blinkade så stort jag kunde, väldigt ograciöst) -Christian visste in vad han skulle säga, inte någon annan i kön heller. Sometimes I rant.
Sorg.
Det var nästan exakt ett år sen jag skrev om att vara smärtsamt emo. Och jag är kvar nu vart jag var då. Det finns liksom lite av en sorg med mig nästan hela tiden för det som är.
Dessutom vet jag inte ännu riktigt hur jag ska behandla andras sorg, men jag försöker. Men det är väldigt svårt.
Piller.
Dosapoteket snarare. Annas nya jobb. Det berättas om ett underbart medicinskåp som dem stackars arbetarna faktiskt har tillgång till. Helenas direkta och lättade kommentar var ju helt enkelt den att det var en jävla tur att Anna fick jobbet och inte Siri. Tack som fan säger jag, I like my pills.
Pappa.
Han är snäll. Och han lagar laktosfri mat till mig, ännu bättre. Fastän han är väldigt disträ (det är alltid hockey, hästar eller curling på tvn), inte alltid gjort så bra saker i livet, martyr och älskar att prata om hur dåligt han mår så lyssar han också på mig, och som sagt, laktosfri dinner!
Äppelblom.
My favorite thing. Om jag skulle gifta mig, eller lova någon något på det sättet så skulle det vara i någon körsbärsdalen-liknande setting. Fast med äppelblom då, för dem är finare. Förhoppningsvist skulle min framtida trädgård vara något av en äppeldalen-liknande setting. Ett annat alternativ skulle ju vara vitsippeskog, men det har ju inte så mycket med äppelblom att göra som faktiskt är det jag vill prata om nu. Det är helt enkelt något av det finaste som finns, det ger dessutom frukt som mat åt både människor, rådjur, maskar och bin. Det ger människor jobb (believe me). Blommorna luktar gott och frukten smakar gott. Och blir sen ny jord och frön till nya äppelträd som kan gro och glädja mig i min vardag. Jag älskar det vita skira, knoppiga, bulliga underbara. Och för att göra det helt maxat på något sätt så finns det inte bara en och en av dessa vackra sådana där, utan det finns klasar, tusentals! Jag älskar äppelblom. Äppelblom gör mig glad.

Jag tror jag är lite hyper idag.

p3 och den mystiska bettskenan

Sen i fredags har jag fått samma obehagliga överraskning varje dag när jag rotar runt i min bottenlösa väska. Förstå gången var självklart mest intensiv. Det var i lördags morse när jag letade efter min plånbok som jag lyfter upp en rund liten vit plastbox, och öppnar. Till min stora förvåning och till plåga för mina kväljreflexer håller jag någon slags bettskena i min hand.
Och den är inte ren.
Jag klarlägger snabbt de faktum att den 1, inte är min 2, ingen jag känner skulle göra något så elakt och oroligt practical joke och att 3, den är där av misstag. Kommer sedan med lättnad på att den måste tillhöra Andreas och råkat ramla i min väska när jag var där kvällen innan. Det känns plötsligt mycket bättre och inte lika obehagligt äcklande när det är någon man känner.
Dagarna fram till idag hittar jag den gång på gång när jag rotat runt och liksom inte mått så bra. Men, ännu ett faktum uppenbarade sig när Andreas inte verkade förstå vad jag pratade om för någonting för en stund sen... : Det kan vara Anttis. That really creeped me out.
Så nu ska jag träffa Andreas om en tio minuter och överlämna föremålet och bara hoppas på att det aldrig finner sig en väg in i mitt liv igen.

Sen vill jag också dedikera all kärlek denna dag åt min nygamla vän p3. Det känns som om vi alltid kommer att ha varandra. Och tänk, jag brukar inte ens gilla radio.

upd.
Somliga har blivit lite upprörda och kräver rättelse.
Det är tydligen så att ångestföremålet i min väska ej var en bettskena, utan ett så kallat tandskydd.
My apologies to all concerned.

mina lediga vecka börjar

nu!
Jag vet att jag har tjatat om min ledighet en hel del,
men, det är ju faktiskt så (vilket jag kanske också har
nämnt) att jag inte kommer ha en hel vecka ledigt
förrens i september nästa gång!

Så jag vill på något sätt vara så ledig som jag bara kan
vara. Jag ska sova länge och jag ska... Ja. Och jag ska
kunna vara precis så impulsiv som jag vill vara.
Hela tiden.

Jag började bra genom att äntligen frigöra mig från mina
ringar. Sjukt känns det. Och dem finns ändå så tydligt kvar.
Jag har tänkt på det länge länge och nu har jag äntligen
tagit av dem. Fem år tog det. Det var lite av en struggle
men ingenting kan ju vara smidigt här i livet.
Det här är bittra veckan också, har jag nämnt det?

finn fem fel