p3 och den mystiska bettskenan

Sen i fredags har jag fått samma obehagliga överraskning varje dag när jag rotar runt i min bottenlösa väska. Förstå gången var självklart mest intensiv. Det var i lördags morse när jag letade efter min plånbok som jag lyfter upp en rund liten vit plastbox, och öppnar. Till min stora förvåning och till plåga för mina kväljreflexer håller jag någon slags bettskena i min hand.
Och den är inte ren.
Jag klarlägger snabbt de faktum att den 1, inte är min 2, ingen jag känner skulle göra något så elakt och oroligt practical joke och att 3, den är där av misstag. Kommer sedan med lättnad på att den måste tillhöra Andreas och råkat ramla i min väska när jag var där kvällen innan. Det känns plötsligt mycket bättre och inte lika obehagligt äcklande när det är någon man känner.
Dagarna fram till idag hittar jag den gång på gång när jag rotat runt och liksom inte mått så bra. Men, ännu ett faktum uppenbarade sig när Andreas inte verkade förstå vad jag pratade om för någonting för en stund sen... : Det kan vara Anttis. That really creeped me out.
Så nu ska jag träffa Andreas om en tio minuter och överlämna föremålet och bara hoppas på att det aldrig finner sig en väg in i mitt liv igen.

Sen vill jag också dedikera all kärlek denna dag åt min nygamla vän p3. Det känns som om vi alltid kommer att ha varandra. Och tänk, jag brukar inte ens gilla radio.

upd.
Somliga har blivit lite upprörda och kräver rättelse.
Det är tydligen så att ångestföremålet i min väska ej var en bettskena, utan ett så kallat tandskydd.
My apologies to all concerned.