Alpacas, sorg, piller, pappa och äppelblom.

Alpacas.
Jag har bestämt mig! Mina framtida livsplaner gör sig klarare och klarare för var dag och jag är nu helt säker på att mitt liv någon gång kommer innehålla mina alldeles egna Alpacas. Det är väl för övrigt något av det enda som jag helt plötsligt är säker på med mitt liv. Men, så är det, and I wouldn't like it no other way. Men, som jag rantade till Christian i mataffären; dem är dem sötaste, gulligaste, ulligaste, lagom stora, kamel-får-giraff-liknande, mysigaste, lagom självgående, bästa djuren med dem läääängsta ögonfransarna som blinkar SÅ HÄR* (och där stod jag och blinkade så stort jag kunde, väldigt ograciöst) -Christian visste in vad han skulle säga, inte någon annan i kön heller. Sometimes I rant.
Sorg.
Det var nästan exakt ett år sen jag skrev om att vara smärtsamt emo. Och jag är kvar nu vart jag var då. Det finns liksom lite av en sorg med mig nästan hela tiden för det som är.
Dessutom vet jag inte ännu riktigt hur jag ska behandla andras sorg, men jag försöker. Men det är väldigt svårt.
Piller.
Dosapoteket snarare. Annas nya jobb. Det berättas om ett underbart medicinskåp som dem stackars arbetarna faktiskt har tillgång till. Helenas direkta och lättade kommentar var ju helt enkelt den att det var en jävla tur att Anna fick jobbet och inte Siri. Tack som fan säger jag, I like my pills.
Pappa.
Han är snäll. Och han lagar laktosfri mat till mig, ännu bättre. Fastän han är väldigt disträ (det är alltid hockey, hästar eller curling på tvn), inte alltid gjort så bra saker i livet, martyr och älskar att prata om hur dåligt han mår så lyssar han också på mig, och som sagt, laktosfri dinner!
Äppelblom.
My favorite thing. Om jag skulle gifta mig, eller lova någon något på det sättet så skulle det vara i någon körsbärsdalen-liknande setting. Fast med äppelblom då, för dem är finare. Förhoppningsvist skulle min framtida trädgård vara något av en äppeldalen-liknande setting. Ett annat alternativ skulle ju vara vitsippeskog, men det har ju inte så mycket med äppelblom att göra som faktiskt är det jag vill prata om nu. Det är helt enkelt något av det finaste som finns, det ger dessutom frukt som mat åt både människor, rådjur, maskar och bin. Det ger människor jobb (believe me). Blommorna luktar gott och frukten smakar gott. Och blir sen ny jord och frön till nya äppelträd som kan gro och glädja mig i min vardag. Jag älskar det vita skira, knoppiga, bulliga underbara. Och för att göra det helt maxat på något sätt så finns det inte bara en och en av dessa vackra sådana där, utan det finns klasar, tusentals! Jag älskar äppelblom. Äppelblom gör mig glad.

Jag tror jag är lite hyper idag.