jag orkar bara inte mera

jag orkar inte ens kommentera.
eller vafan jo, det känns mest så jävla illa och jag känner mig så jävla avundsjuk bitter och ledsen på att det är så mycket lättare för alla andra. känns det som iaf. det känns orättvist
och jag känner mig som fem år när jag säger så!

så hittade jag det här haha. gammalt gott från
hösten -06 med min trogna tegelstenskamera.
Jag, Mattias och Simon.

och sen

och så min tur

välkommen hem Siri och My

Jag kände mig ung igen (15). Min primetime haha.
Festen innehöll väl allt en bra fest ska, så som
avskedsfesten egentligen. Lite dans, alkohol, för mycket
alkohol, knark, kärlek, tårar, hångel, drama, hysteriska
idéer (det är alltid någon som får för sig att hoppa från
balkongen, bada i fontänen, strippa etc.)
Det var bra allting och svinroligt hela jävla tiden.
Saknat allt folket och jag fick nog allt utom tårar tror jag.

sen blir jag upprörd frammåt kvällningen.
statsanktionerat upprörd.

http://www.omkommunismen.se
lite roligare
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=2207&a=751605

en bra vacker svulten dag

tänkte bara skriva lite av det jag istället bloggat i
min dagbok den senaste tiden. jag börjar från början
när jag satt på eua' på tonga tror jag. ungefär en vecka
efter jag lämnade småland, och människors liv.

-------------------------------------------------------


jag skulle vilja skriva om dig
om hur jag höll ditt huvud i mina
armar
naken
som om jag räddade dig från att
drunkna

som du sa om hon den andra
fast det var du som är rätt för mig
men inte jag för dig
jag trodde på allting

det är som om någonting strålar
ut från mig
när jag är nära dig i huvudet
elelr hud mot hud
och jag får det aldrig tillbaka

det fattas mig

söstra mi och söndagen som glömdes av alla (happy rain)

så kom jag äntligen fram till göteborg
(efter att ha gråtit i hässleholm, pratat engelska med
konduktören i panik och trott att jag för alltid skulle fastna
i skåndelandet.) Men, det var syster och hm jao, dekadens?
Lite vin, butter chicken! haha bara för mig kändes det som.
Det var väldigt hysteriskt och Malin var väldigt bakfull och
vi skrattade åt allt men mest inget. Numera omnämnt som
söndagen som glömdes av gud och alla. men den var fin. och
det var balkong, Happy rain (Malin skaffade nytt paraply), vår
and all was well with the world.
Och det var skönt att prata och jag insåg verkligen hur glad
jag är över att jag har min syster som syster och inte någon
annan nöt. Tänk vad jobbigt?


jag tror jag är kär xavier rudd

jag ska berätta för er om folkdansens fröjder

lördag.
jag försöker komma över hur jobbigt det är att vara hos mamma.
jag hittar ingen kjol med svep i och jag är trött. men så äntligen
komemr Andreas och hämtar mig. Och vi lyssnar på musik.
Vacker sådan, folkmusik, ballader. Saltat och Ranarim. Och sen
blir det mycket god mat och så plötsligt är vi där, nu ska vi dansa.
Jag har varit nervös i flera dagar och intensivt så under middagen.
Ni som vet, ni vet mycket väl att min taktkänsla och koordinations-
förmåga är noll om inte minus. Men hör och häpna! Efter denna kväll
bemästrar jag nu både Schottis och Slängpolska (iaf med bra kavaljer.)
Och istället för att se ner på mig (okej jag är lite paranoid) så var
folkdansmänniskorna bara glada över att jag ville lära mig och jag
kände mig ung och älskad av alla. Hahaha.

Och allt detta som födelsedagspresent. Tack Andreas -