liderlighet och kärleksklot

Okej.
Hur snöigt det än är så hann vårkänslor börja spritta i mig
precis innan snön föll och har därför funnits kvar i min kropp
och inte fått något utlopp på grund av Vintern och har nu samlat
ihop sig till ett sånt där klot jag får ibland. Ett kärleksklot.
Nu har jag haft klotet i snart en vecka.

Kärleksklotet. Det känns ungefär precis som när man är kär,
typ hela bröstkorgen fylls med någonting och det känns som om
man knarkar lite akut kärlek, lite lycka varje gång man tar ett djupt
andetag. Fastän det ofta efterföljs av lidande nästan varje gång
då det känns som den okända förälskelsen är olycklig. Get it?
Känns som om jag längtar efter någonting jag vet att jag inte kan få
men jag vet ändå inte vad det är.

Jag vet att det här med kärleksklotet har hänt mig innan i livet
och jag vet också hur det har gått. Har nog mycket att tacka det
för, många bra starter. Men också mången händelser som jag
gärna ger skulden åt kärleksklotet. Klotet av kärlek.
Klotet av kärlek som finns i mitt bröst.
Låter jag som Lars Winnerbäck och har totally lost it?

Det kanske helt enkelt bara är vårkänslor, så som alla andra också
känner det. Kanske. Men det gör mig ledsen. Gråtig och allmänt stirrig.

Hoppas inte jag gör någon rädd. Jag ska inte kasta det på er,
jag har i alla fall inte gjort det än. And I have no intention of doing so either.

Och så är jag ju jävligt liderlig också vilket jag inte tror ALLS
har nååågonting att göra med varken våren eller kärleksklotet,
eller någonting annat för den delen.


ps. är du fortfarande arg?