dagen tar aldrig riktigt slut

jag hatar min oförmåga att ta tag i saker
och jag hatar min oförmåga att hantera pengar.
jag är en stirrig konstnärssjäl! jag vill inte behöva bry mig om pengar!
jag kan inte skriva en facktext för alla svenskalärare jag
någonsin haft kallar mitt språk 'alltför romantiskt och utsvävande.'
jag spenderar alltid 75 procent av min lön mellan den 27e och 1a
och jag valde natur i hopp om att jag kunde få lära mig mer om
träd, blad och blommor ..och sen ville jag iofs visa min mamma att
jag jävlar kan någonting, men iaf inte mer om periodiska systemet
och är det verkligen bara jag som ser meningslösheten i att kunna
mer än två decimaler i pi?
jag älskar fan min oförmåga att hantera pengar. jag ska förbanna
mammon i all evighet! jag älskar att jag är opraktisk och har
alltför lätt att överanalysera, det är sådan jag är och jag är jävligt
stolt över mig själv! men jag passar inte in i det här, det jag vill är att
spendera mitt liv i ett vackert hus och i hela världen och ha en ataljé
och keramikverkstad i ladugården. jag vill ha livslång vänskap och
kärlek jag vill bära ungar på mina välformade höfter! jag vill arbeta
med både kropp och hjärna, kombinerad psykoterapeut och fårfarmare!
jag längtar efter att kunna känna ro i en relation med en man och jag
hoppas den dagen kommer. jag hoppas jag blir bättre på att inte
längta bort utan längta framåt tillsammans. jag tror det är en fråga om
timing. och att man man måste förstå att man kan älska hela en person
utan att älska detaljer och allt det där. att kämpa tillsammans gör det
hela värt det etc. -sånt vill jag känna är sant och känns rätt i hjärtat!
jag är tvetydig och jag hatar all tramsig teknologi men jag älskar
kommunikation. vi måste kämpa tillsammans, inse vad vi har gemensamt
och spränga broar och allt det där! och ja, jag erkänner. jag, som jessica
simpson gillar att framhäva mina tuttar och jag har ingen speciell och
precis stil för jag blandar och kan sättas i många fack för jag
inser att mitt jag är för stort för att du och du ska uppleva mig
likadant och allt det här är bara självklart..
jag älskar att jag är öppen med vem jag är men jag hatar när jag
har problem att visa och få fram det som finns här hos mig, jag hatar
när jag ser att det inte når ut till vissa! det vore praktiskt att lära sig
acceptera och gå vidare men som sagt, jag är inte praktisk, och det
är den jag är! jag önskar ibland att jag inte tog åt mig. jag älskar mig
förmåga att våga lita på folk och det finns dem som sagt att jag kan
få en att känna sig älskad och det är fan i mig det bästa jag hört!
men jag avskyr dessa system även om jag själv gillar att organisera,
men det handlar mest om blandband och foton och jag brukar sluta
halvvägs när jag inser att det finns viktigare saker. som att unna mig
ett riktigt varmt bad eller god mat. jag vet att min kroppsform förändrats
efter mitt behov av att unna mig men ni ska bara veta hur vacker jag är!
jag är impulsiv och jag har för stora bröst för att nån jävla gelégrej!
jag är ledsen över hur jag blir för ledsen ibland. jag vet inte vad det är,
om jag suger åt mig eller skjuter ifrån det för länge. men ibland vill jag
och börjar således bara gråta men de tär alltid i samband med något
vackert! jag minns i höstas när jag körde min älskade bil och det
plötsligt kom stora, stora snöflingor och jag ville bara gråta för att det
finns så fina saker i livet och så finns det dem som inte är det.
alltid kontraster! alltid extrema värden! aldrig vara normal!
min mardröm vore en stor missuppfattning med en närastående,
jag skulle aldrig lura på en man att bli far för då skulle jag aldrig kunna
vara med den personen! jag är egentligen alldeles för fri för ett
förtryck som p-piller men samtidigt alldeles för fri för mer mens och
definitivt kondomer i det långa loppet. jag älskar hur öppen jag kan
vara även med allting dåligt med mig, jag erkänner att jag kontinuerligt
överdoserar tabletter. stress gör mig handlingsförlamad och jag
ser inte ner på människor som skär sig men jag skäms över det sätt
jag anser mig bättre för att jag inte gjort det på det sättet! jag har aldrig
skrikit ut min tonårsdepression i ögonbrynspiercings, vitt smink,
broder daniel och sönderskurna armar! om inte för en gång.
ja! jag är också sådär pretentiös och jävlig och ja! jag skriver dikter
i perioder. jag behöver det och jag vet inte om det inte går att
förstå om man inte känner så själv. jag tycker det är kul att spexa
och testa gränser hos folk men jag tycker det är jobbigt, onödigt och
förargligt när jag gått över gränsen och alltid dessa missuppfattningar!
jag tycker verkligen det är jättejobbigt och ja jag skäms över den jag
råkar blir ibland eller verkar vara! fastän jag har som princip att inte
känna mig ledsen över den jag är, men det är ju just det. ibland blir
det något som inte är den jag tycker att jag är! förstå!
jag tror att man kan älska en person på ett sätt alltid och ja, jag är
fortfarande kompis med alla min ex!
jag älskar den flower power-utopi och bränna bh-ideologi som gett plats
för ironi och mtv, ja! jag quotar gärna för mycket har formulerats så att
det känns hos mig.
mitt i allt detta är jag jobbig och kan vara dominant i många avseenden,
jag har fått för mig att jag är en sån där jobbig tjej som har fler killkompisar
än babes. jag vet att jag ser ner på vissa karaktärer fastän jag hyllar
dessa drag hos mig själv! jag är total egon och det är bara vissa som
vet precis vad det betyder. jag hatar ofta att jag inte kan ta mig tid för
att städa, jobba, diska även när jag faktiskt vill det, jag har samlat på
mig tusen -speciella- relationer som alla behöver vårdas och om inte
live så i mitt huvud! jag hatar tanken om att jag skulle tänka för
mycket, det är ett problem att leva så mycket och att min hjärna på
automatik överanalyserar och tiden bara försvinner. man måste tvinga
sig själv. jag är inte metodisk och jag älskar att drömma om framtiden
men kan samtidigt inte komma över hinder i nuet. jag kan planera
hela dagar men sen aldrig söka jobbet som kommer ge mig dem där
pengarna som kommer ge mig den där upplevelsen. det finns en
stor hatkärlek i att längta efter saker. för det är en vacker sak samtidigt
som jag vill vara lam och försöka påstå att man ska se det bra i nuet.
jag som alla andra känner igen mig i alla låttexter någonsin skrivna
men ja! jag älskar mitt sätt! jag älskar att jag skrev det här just nu till
följd av älskade annas tappra försök att peppa mig att just SKRIVA,
fast projektarbetet dock. ett ganska bra avslut på vad jag försöker säga.
och visst, jag känner mig som en utvald martyr, jag erkänner.


upd.
jag vet inte vad jag ska säga, av princip raderar jag aldrig