you’ll never miss the love of yuh woman til you miss it

nu när jag ska åka
(watch out för jag är så bakfull så jag gråter, super-emo)

det finns mycket jag vill säga. jag vet att jag
inte ska vara borta så länge.. och så. men som
dem flesta vet så har jag nästan alltid någonting
att säga. på ett bra sätt, oftast.

hittills har det här året faktiskt varit väldigt svårt
och jobbigt på många sätt, har inte funnits mycket
bra förutom det som alltid är bra, CBC <3.

skolan var fan sjuk. jag skulle inte överlevt mer,
det enda som just nu känns positivt med det där
var maria. och att jag fick prata hejdlöst. hejdlöst.
sen orkar jag inte ens tänka på mamma. för det har
varit för mycket. men nu är jag ju i alla fall out and
about. men det känns hemskt, faktiskt väldigt
sorgligt att inte ha ett hem. inte ens ett jävla skjul
någonstans. och även om det går bra, och jag älskar
alla som låter mig bo hos dem såklart, så känns det
sorgset.
och allt annat ofattbart hemskt som har hänt för var
och en av oss. jag hatar det. och jag kan inte ens
försöka prata om det. men ni vet.

det finns en person som har upptagit alltför mycket
av min tid. som jag har lagt för mycket tankar, känslor,
omtanke, ilska, besvikelse och energi på.
jag hatar att du kan såra mig.
och eftersom jag aldrig varit tydlig, rak or whatever så
får jag ju följaktligen skylla mig själv för detta
halvår av hjärta, smärta och allmän förödmjukelse.
och grejen är väl den, att det kunde varit bra, jag har
hela tiden försökt bete mig som om det inte är en
stor grej för mig, inte varit ute efter mer. kanske lite
mer, okej, men samtidigt har jag reagerat över dig
som om du är en människa som står mig så nära att
jag lidit varje gång du inte sagt något, ringt eller kollat
åt mig i andras sällskap.
jag vet att jag är lite sjuk i huvudet, men jag vet på ett
sätt att du vill lite samma saker som jag i livet, värderar
samma kunskap, göromål, tankar och tyckanden.
jag vill ha ett lagom jävla hus i djupaste småland och
där vill jag vara med dig, ett gäng ungar och lite
kreatur.
min stora önskan skulle väl vara att du inte såg mig som
ett psycho utan som du gjorde precis innan allting.
fast jag orkar inte tänka på allt med dig nu.
(though, I can’t forget how you make me stretch to the ceiling)
för fan jag verkligen lider JUST NU från allt med dig

sen till olle skulle jag vilja säga att du vet precis
vad jag tycker. så överge för fan inte allting och
sluta hålla på, du vet precis varför jag säger så, allting
som står bakom, och du vet precis hur jag känner för dig.

att anna också åker känns jättekonstigt och det känns inte
alls som om jag lämnar henne på samma sätt.. men jag
har börjat inse att hon ju kommer vara lika borta för mig
som alla andra så jag saknar henne. jättemycket.
jag känner mig väldigt out of place.. på något sätt ett
äldre tyngre sinne även om det flesta människor ser mig
som never-stop-smiling-silly-siri, känns det som. jag hatar
det. jag hatar när jag hör mig själv säga något som låter
helt idiotiskt eller helt enkelt som något bajs jag sagt endast
för att fylla ut tystnaden. jag hatar hur jag ser vissa människors
blickar och ser dem tänka less of me. jag sänker mig i
deras ögon. det finns bara vissa som förstått den sidan av
mig och därav inte förringar hela mig till nonsens.
det har varit ett jobbigt år för alla. och jag känner att
min enda stora smärta i att åka är att lämna helena och
jag hoppas av hela mitt hjärta att du inte känner att jag
övergivit dig av någon dum anledning, för jag känner att
jag måste iväg härifrån, från familjen och allting som har
varit jobbigt, som du så väl vet om. men det är dig jag
kommer ha hemlängtan till. <3

BYE BYE LOVE

Eftersom vi åker den 4e september och inte kommer se våra
nära och kära, och alla andra, på väldigt länge så har vi beslutat
att ha en avskedscermoni/fest!

Den 1a september hemma hos My, på söder,
är ni alla välkomna!
Det är en lördag och det finns grillmöjligheter.
Runt klockan 20.00. passar bra.


Be there or be square!/My och Siri

Promoe

naaaw















totalt olik mig själv

hemma hos moa

Hm. Jag undrar lite om vissa grejer igår men

på det stora hela var det värt det för jag fick

minsann höra bandit queen igen, Längesen.

Bara bra minnen. Dagens planer är dock ännu

oklara.

hahaha

segeltuna

sur-helena

alfonso tralalaa

blinded by the lights

Efter att jag faktiskt har bott på mitt jobb hela helgen

så åkte jag ut till Kunninge för att sova länge, mysa

med katterna och fixa med fåren och kantareller, blev

inte så mycket av det sista där men, men. Sova var fint.

Bländas av solen när man flyttar ut sovandet till gräsmattan

var också fint.

mycket som händer
i fredags bestämde vi oss, som bekant, att get sloshed.
planen fungerade förvånandsvärt bra och det var minst två
som spydde, en som dog, tre som bråkade och en som
fick släpa hem på en full man. en fullständig utekväll i
växjö helt enkelt.
fredagen fortsatte i samma tecken fast med pirattema ute
i tofta för att hannes fyllde år :) helena och my fastnade på
ordet snorre och gav alla ett epitet. antons, exempelvis, var
den röda tajta. haha. jag var den söta!
jag hängde med en icke svensktalande islänning och försökte
lära mig lite isländska raggningsfraser till alla mina framtida
isländska ragg. jag åkte in och försökte senare om natten
men det var tydligen oförståligt på ett sätt eller ett annat
fastän jag verkligen hade försökt.
söndag morgon var lite galen men tillslut så kom jag hem
till en soffa och sov fyra välbehövliga timmar. åt lite mat
och sen fortsatte jag min backpacker-karriär mot höstvägen,
the wire och förintelsevapen..
träffade mattias och spelade minigolf i måndags. saknat
honom, ska nog träffa han imorgon med.
kvällen kantades sedan av sköna naturupplevelser tätt
följt utav piñata! men efter några timmar tröttnade även jag
tyvärr men den längtan kommer säkert tillbaka.
just nu har jag en stark längtan efter att se walk the line
som jag aldrig såg. så nu terroriserar jag alla jag känner
för jag har fått för mig att jag måste se den ikväll, och samtidigt
vägrar betala pengar och hyra den.

jag känner rotlös-- känns skumt.
min backpacker-karriär har nu tagit mig ännu längre och jag
vill bara säga TACK. Tack och all kärlek till alla er som
jag tillfälligt hoppar runt och bor hos och tack till alla er
som jag ännu inte kommit till, men tro mig, I'm on my way.

all kärlek

jag ska följa unns exempel och blogga loss!
den här veckan har jag blivit kallad surfitta och
kommunalkärring. jag älskar mitt jobb. jag har iofs
bakat rulltårta och ätit taimat också. konstigt hur
allt gott kretsar kring mat.
anyhow, ikväll så ska vi ut och get sloshed tydligen,
tror det var jag som fick idén (bara jag, såklart) men
nu har det eskalerat och det känns som om hela växjö
faktiskt ska ut.
mest oväntade idag måste varit att springa på ljungby-
kalle på maxi med hans nya tjej och han var jätteobekväm
och mer eller mindre sprang iväg haha.
så nu ska jag fortsätta flytta ut dem sista av mina saker,
så, välkommen att husera mig anytime. det känns kalt
med bara en madrass.

nu ska jag sova. jag förstår inte varför jag inte sover
idag har jag utstått jobbet, quotat diverse cheezy texter,
jagat fatt i någon, till slut caroline, som kunde klippa min
gräsmatta och få tillbaks i natura utan massa eftertjafs. woahahaha.
mycket bonk och lite hockey som helena skulle sagt.
sen hämtade jag och andreas hot wok och chips och
frossade, kollade på whitetrash, massa döda katter och lätt
efterblivna babes. sen naturprogram om valrossar m.m.
sen kom det förbi lite folk som jag sedan körde till söderbrudarna.

nu har jag pratat lite med kära kära unn
och just precis nu med efterlängtade mattias.
and it's like love and shit