jag har fina kinesögon men svullnaden lägger sig nog tills imon bitti.
det är som om att kroppen inte orkar mer fastän hjärnan vill så gärna. mina känslor verkar reagera på ett skrämmande likt sätt som min mammas gör när det har varit för mycket.
fastän jag vet i huvudet att det inte är så viktigt. att jag inte borde bli sån här så är det ju så.
så jag försöker fokusera på saker jag vill.
saker jag vill drömma om till exempel, simons värmländska konstnärskollektiv låter väldigt lockande just nu. eller att överhuvudtaget ta tag i att göra saker jag tycker om.
när slutade jag med det? och varför?
konstnärskollektiv låter ändå som något som absolut inte är för mig. kan inte ta att vara så odelat flummig och jobbiga som en del människor är. att överhuvudtaget flytta in i ett existerande kollektiv som man inte tidigare känner är nog väldigt mycket ett lotteri.
jag kan tänka mig att starta ett och välja mina medlemmar.
just nu är det väl mest aktuellt med mig, helena, christian och maggan i Singelstorp. Japp.
kanske att åldermannen vill komma med
och torpet jag har hittat.
snälla någon, ge mig 250 000.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar