Ma dream girl.

Det känns som om det är en jävla kris. Jag har hoppats och hoppats att saker skulle gå bättre från och med nu. Jag känner mig sviken, och det skulle jag klarat om det inte hade varit för att det var ju du. Du du du.

Och så samtidigt så är det allt det här med den där känslan.

K ä n s l a n.

Det känns i hela bröstkorgen, spränger, och i halsen är det som om jag vill gråta. Ögonen är torra och sen kommer en kärlekskänsla som inte hör dit. Känslan är så fruktansvärt olycklig så det gör ont. Men det känns som om jag vore kär.

Och jag vill inte, och orkar inte. Och jag vet inte för vem den är där. Fast jag tror ibland.

Men det orkar jag inte.

För det är värre just nu, att känna sig sviken så. På det här sättet.

Trodde aldrig jag skulle göra det egentligen.